Jag kan ge mer än mest!

Valår brukar utgifterna inom den offentliga sektorn alltid vara högre än under andra år. Annorlunda uttryckt, politiker vill tillgodose olika typer av behov i högre utsträckning ett valår än under andra år. Och de brukar hålla sina löften.
I år har vi dock fått något som med god marginal passerar det ”normala”. Oppositionen i riksdagen, socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, har gjort något mycket anmärkningsvärt. De har lovat att hur mycket majoritetspartierna i Alliansen än tänker satsa på välfärdsfrågor, så ska de satsa 12 miljarder mer! Man tar sig för pannan.
Efter att ha grubblat över varför man har gjort något så urbota dumt, så kommer jag fram till att man troligen har tänkt ungefär så här.
1. Regeringen har klarat ekonomin på ett sätt som är svårt att kritisera med någon tyngd.
2. Då får vi försöka föra över bollen på ”vår” planhalva, nämligen välfärden.
3. Vad ska vi kräva på det området? Alliansen verkar ju ha drivit många bra saker på det området. Och vi tre oppositionspartier har ju svårt att hitta någon bra färdriktning inom välfärdspolitiken. Så då får det väl bli kvantitet i stället för kvalitet. Men hur ska vi kunna visa tydligt att vi vill mest inom välfärden?
4. Vi har det! Om säger att vi vill satsa mer än Alliansen, vad de än väljer att lägga för pengar på välfärden, då är ju vi bäst! Det spelar väl ingen stor roll vad vi väljer för belopp, men vi hugger till med 12 miljarder. Det blir en miljard i månaden på ett år, det verkar väl jämnt och bra.

Jag vet inte om jag rätt i ovanstående. Det jag däremot vet är att det aldrig tidigare i svensk politik har presenterats ett så tydligt exempel på en kombination av brist på egna idéer och överbudspolitik, oavsett vad ekonomin tål.